denderlina

Hejsan.
När jag började i 6:an så upptäckte jag att jag hade fel på mina glasögon, hade inte rätt styrka, så jag gick till optikern och dem skickade mig vidare till lasarettet i Landskrona, men då skickade dem mig till Lund för att göra en ERG undersökning. Den var extremt jobbig den undersökningen .
Det började med att som hällde droppar i ögonen så att ögonen skulle bedövas. Sen efter man hade fått dropparna skulle man sitta i ett mörkt rum i fotölj eller soffa i ca en timme. Man somnade då liksom, haha.
Sen kallade dem på mig och led mig in i ett mörkt rum . Man stod upp en stund när dem satt i en lins i ögat, som gör rätt så ont . Sen ska man sitta och stirra in i en lampa jättelänge, typ tjugo minuter för vart öga. Efter när allt det var klart så skulle man ha solglasögon med sig som jag hade, för man kunde inte se utan solglasögonen för ögonen är väldigt känsliga efter en sån undersökning .. Sen gick man och åt medans dem kollade svaren efter undersökningen, gick tillbaka en timme senare och då satt vi i ett rum och pratade. Då sa dem att jag hade ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa. Och den gjorde så att jag inte kunde se så mycket på sidorna, uppe och nere. Det gjorde så att jag gick på saker och ting. Och den ögonsjukdomen var äftlig så det var en del personer som blev undersökt i min familj. Det visade sig att några av oss har det. Men när jag fick reda på det det var 22 Juni 2004 har jag för mig, den sommaren var jag instängd på rummet, jag var rädd för att gå ut, jag vågade knappt gå ut i köket för att äta, vågade inte gå till storarummet och kolla tv. Jag satt helt ensam på rummet vid datan. Sen på den sommaren träffade man lärarna man skulle ha i 7,8 och 9:an och synpedagogen, Annika. Hon skulle förklara min situation för lärarna så dem var medvetna om det .. Att tillexempel att dem skulle använda svarta tavelpennor och inte röda eller gröna,utan så mörk färg som möjligt. Att dem skulle ha någon slags film för fönsterna närmast tavlan för att solen inte skulle blända mig . Att jag skulle sitta längst fram vid tavlan så jag kunde hänga med under lektionerna. När jag började sju:an så presenterade vi oss och när jag presenterade mig så berätta min lärare om denna sjukdomen, sen efter några veckor kom då Annika och berättade i detaljer för hela klassen. Så alla hade massor med frågor, men det var lugnt att berätta för dem. För sen var det inget mer snack om det. Rätt skönt.
Men sen hade vi astronomikvällar som det var mörkt så fick jag ha en ledkäpp att gå med, och den gjorde så att man utmärkte sig, som inte var kul, jag använde den knappast. Bara liksom när min lärare Stahre sa till mig för jag skämdes över den.
Men om det händer att du har en sjukdom, som ingen vet om, välj själv om du vill berätta om den, låt ingen tvinga dig.
Jag har vant mig vid min ögonsjukdom nu, men tänker inte på det alls så mycket. Jag lever som en vanlig människa.


Har ni tips och idéer om vad jag kan skriva om så säg till !!