Ögonen
Färgblindhet
Alla människor uppfattar inte färger likadant. Människor som har ett avvikande färgseende kallas färgblinda. Total färgblindhet är mycket ovanligt. Det finns många olika typer av färgblindhet. Den vanligaste är röd-grön-färgblindheten, som är mycket vanlig hos män. Färgblindhet är nästan alltid medfödd. Cirka 7% av alla män är färgblinda och mindre än 1% av alla kvinnor.
Så här fungerar det
Då vi tittar på ett föremål kommer ljus in i ögat. Ljuset uppfattas av sinnesceller i ögat, som skickar signaler till hjärnan. På det sättet kan vi se vår omgivning; genom att ljus återkastas från föremål omkring oss. Det är också därför vi inte kan se i mörker då det inte finns något ljus att reflektera.
Tappar och stavar
Det finns två typer av synceller på näthinnan. De kallas tappar och stavar. Med stavarna kan vi inte se färger alls, men stavarna fungerar också när ljuset är svagt. Därför är det svårt att se vilken färg till exempel en bil är när det skymmer. Med tapparna kan vi uppfatta färger. Det finns mest tappar i den del av näthinnan som kallas gula fläcken. Ljuset som återspeglas från det som vi riktar blicken mot, fokuserar på, faller på gula fläcken. Därför är det bra att det finns mycket tappar just där.
Ljus av olika färg har olika våglängd. Det finns tre olika typer av tappar: de som bäst kan absorbera ljus av våglängderna 445-450 nm (violett), de som bäst absorberar ljus av våglängderna 525-535 nm (grönt) och de som bäst absorberar ljus av våglängderna 555-570 nm (gult). De olika tapparna kan "se" olika färger på grund av att de innehåller olika pigment, molekyler som ändras när de träffas av ljus. Färgblindhet kan bero på att man saknar någon av de tre typerna av tappar, eller på att pigmenten i tapparna är annorlunda.
Uppfattar färger annorlunda
Röd-grönfärgblinda kan inte se skillnad på rött och grönt, och vissa andra färger bereder också svårigheter. De flesta "färgblinda" människor kan alltså se färger, men de ser dem på ett annat sätt. Det är mycket sällsynt att man inte kan se några färger alls. Total färgblindhet (akromali) beror på att ögat helt saknar tappar. Människor som lider av denna åkomma kan inte vistas i starkt ljus överhuvudtaget och de ser dåligt. Det är svårt för dem att till exempel läsa. Man kan också ha ett ofullständigt färgsinne. Då behöver man längre tid på sig för att kunna skilja färger och man har svårare än normalt att skilja färger i svagt ljus.
Varför är män oftare färgblinda än kvinnor?
Därför att färgblindhet är ärftligt och genen som ger färgblindheten sitter på X-kromosomen.
Dessutom krävs att genen är recessiv, och så är det med färgblindhet. En recessiv gen "förlorar" om den kommer i konflikt med en annan gen för samma egenskap. Det finns två huvudtyper av färgblindhet, en för det gröna området och en för det röda. Båda två orsakas av gener som är recessiva och sitter på X-kromosomen.
X- och Y-kromosomerna bestämmer en persons kön. Män har en av varje medan kvinnor har två X-kromosomer (och ingen Y-kromosom). Om en sjukdomsalstrande gen är recessiv så kommer dess sjukdom inte att visa sig om det finns en normal gen i kroppen också. Då "vinner" den normala genen. Så kan det vara hos kvinnor eftersom det då finns två X-kromosomer. Om den ena har en gen för färgblindhet och den andra har den "vanliga" genen i fråga, så tar den vanliga genen överhanden och hon blir inte färgblind.
Hos män finns bara en X-kromosom, så om den har en gen för färgblindhet så blir mannen färgblind. För att en man ska bli färgblind krävs alltså bara en färgblindhetsgen, men för att en kvinna ska bli färgblind krävs att hon har två färgblindhetsgener, en på varje X-kromosom. Att få två färgblindhetsgener samtidigt (en från pappan och en från mamman) är mycket ovanligare.
Kvinnor som har en färgblindhetsgen, och alltså inte är färgblinda, kan dock föra sin färgblindhetsgen vidare till sina barn (i 50% av fallen). Andra ärftliga sjukdomar som är betydligt vanligare hos män än hos kvinnor fungerar på liknande sätt, till exempel blödarsjuka.
