Lymfogranuloma venereum (LGV)



Statistik
Denna könssjukdom har varit mycket ovanlig i Sverige och övriga västvärlden under senare decennier, men förekommer i de tropiska delarna av Afrika, Asien, Central- och Sydamerika och i Karibien.
Enstaka fall bland personer som smittats i tropikerna har därför diagnostiserats då och då.
Som inhemsk smitta har sjukdomen inte förekommit i Europa och USA de senaste årtiondena.
Under senare år har dock flera fall rapporterats från olika platser i Europa.
2004 rapporterades också tre fall av inhemsk smitta här i Sverige.
Samtliga bland män som haft sex med andra män.
Smittväg
Sjukdomen smittas via samlag, vaginalt eller analt, och vid oralsex.
Symtom
LGV förorsakas av en variant av samma bakterie som förorsakar klamydiainfektion.
Denna variant är dock mer aggressiv än den vanliga klamydiabakterien.
Vanligast är att den smittade får små smärtfria sår på könet, i svalget eller ändtarmen.
Ett senare symptom är svullna lymfkörtlar.
Svullnaden kan bli stor vilket gör mycket ont.
Det tar veckor upp till någon månad innan lymfkörtlarna påverkas.
Provtagning
Provtagning sker på samma sätt som vid klamydiainfektion, men vid klinisk misstanke om LGV bör prov tas med pinne även från urinröret eftersom urinprov kan vara negativa.
Behandling

LGV behandlas med samma antibiotika som vid klamydiainfektion, men i högre dos och under längre tid.

Partnerkontroll

Om du är partner till en person som har fått diagnos och ni har haft sex utan kondom måste du utgå ifrån att du själv har LGV och kan föra smittan vidare. Det är då viktigt att bli kontrollerad och vid behov behandlad.

Följdsjukdomar

Utan behandling kan lymfkörtlarna ta skada vilket kan leda till kronisk ärrbildning.

Sjukdomen ökar mottagligheten för HIV-smitta.

Kom ihåg!

Kondom är det bästa sättet att skydda sig mot LGV.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0